Ny durk i Lill-Erik

När vi köpte Lill-Erik så fick vi med en helt ny durk att lägga in. Det behövdes kan man lugnt säga…

Efter att ha brutit bort den gamla kexiga durken (original från 1986?) så var det bara att sätta igång att städa. En halv barrskog och ca 10 liter jord städades ur.

Sen var det bara att kapa de nya durkskivorna till rätt längd och skruva fast.

Vilken skillnad! Nu ska det dit en huvudbrytare, brytarpanel och lanternor sen är han tillräckligt kittad för att vara den bruksbåt han är född till att vara.

Badrum på G

När vi flyttade in på Stor-Erik 2015 ställde vi en temporärt en duschkabin i ett hörn och tänkte att det får duga i några månader. Nu har det gått några månader så det är dags att bygga badrum. Det har pågått arbete med badrummet ganska länge men jag har glömt att uppdatera om det här.

Planen är att det i slutändan ska se ut ungefär så här. Handfat och toalett mot främre skottet, dusch och badkar mot aktre skottet.

Och nåt sånt här såg det ut i verkligheten för någon månad sen. En överbliven innerdörr agerar duschvägg och den svarta tejpen på väggarna agerar handdukstorkar.

Det mesta av vatten och avlopp är draget i den främre väggen. Fördelarna sitter åtkomliga i kölsvinet och sen är det draget rör-i-rör till tvättställ, toalett, tvättmaskin och toaletten på planet över. Toalettens utlopp är draget med 32 mm PVC-rör som går upp till övre WC och ansluter till stammen där.

Golvet har isolerats på samma vis som tvättstugan med hjälp av en Balla.

Då ”snett och vint bjälklag i stålbalk med CC varierande mellan 40 och 90 cm som är svetsat av en full polack på nittitalet” inte finns med i BKRs typkonstruktioner för våtrumsgolv har vi fått improvisera lite. Vi har fyllt i med lite träreglar för att uppnå ungefär CC 30.

Golvspånet har åkt på plats och för att få allt så styvt som det bara går utan att tumma på takhöjden limmades det mot stålbalkarna med Tec7 och mot syllar och träreglar med trälim. Det strösslades med spånskiveskruv i alla träreglar och med självgängande borrskruv i stålet.

Med golvet klart är det nu dags att ge sig på skrovsidan som skall få sig två nya ventiler och täckas med råspont.

Dävertar på plats

Arbetet med dävertarna avbröts abrupt av ett ryggskott när det var i full gång innan jul. Så efter en liten teknisk paus vilken ledde till att projektet prioriterades ner var det nu dags att ta tag i skrotet igen. Lill-Erik längtade efter böljan den blå så det var bara att göra honom till viljes!

De nedre delarna av dävertarna blev klara innan den fete kom men det verkar inte finnas mycket bildbevis på det. Här svetsas den krökta biten fast mot det stående rören. Inuti hela konstruktionen har jag svetsat ett stående liv som är 10 mm tjockt för att styva upp allt.

För att få upp konstruktionen mot relingen tog jag hjälp av en gammal bekant med starka nypor.

Vincent började skruva fast lagringspunkterna men nyporna var inte så starka så för att få till korrekt åtdragningsmoment blev vi tvungna att kalla in det lilla artilleriet i form av andre matros som drog skruvarna till 510 Nm.

Den observante observatören kan se att dävertarna ser lite rumphuggna ut i bilden ovan. Jag ville inte svetsa på utsticken efter böjarna innan jag fick upp grundstommen p.g.a. risk att de skulle peka åt helt olika håll. Stor-Erik verkar ha blivit gisten och skev på gamla dagar så man blir snabbt galen om man försöker mäta sig till hur saker ska vara. Bättre att bygga och justera på plats.

Anna slipar lite ventilbrunnar medan jag försöker övertala cylindriska rör att bli koniska med hjälp av plasmassage och svetsupunktur.

Nu börjar det likna nåt.

Ett i måste ju ha en prick så det fick bli att svarva lite hylsor som passade i stålkulor avsedda för staket eller liknande.

Slutspurten skedde med frenetiskt svetsande och slipande i finfint sommarväder medan de bubbeldrickande grannarna fick lyssna på vinkelslipens ljuva sång. Efter det var det bara att haka på kedjeblock och lyfta ner båten.

Är det någon som vet hur en Buster RS är konstruerad inuti? Jag behöver fästa lyftöglor vid relingen i både akter och för och vill ju gärna att dessa sitter nånstans där de inte sliter sönder hela skrovet om man lastar på lite.

Och slutligen; En lång Fredde som hjälpte till att spola bort allt svetssprut och slipdamm så att vi kan njuta av akterdäcket i det fina vädret!

Klättra till kojs

Vi har nog inte uppdaterat här men sen nåt halvår har matroserna ett eget rum bestående av OSB-skivor som är snabbt uppsmällda på väggar och tak och sedan vitmålade. I rummet finns en rymlig 120-säng i en stickkoj vilken vid invigning uppskattades mycket av hela besättningen.

Men matroserna verkar på senare tid ha börjat med någon slags nattliga MMA-övningar i sin gemensamma koj. Förutom stundande orosanmälningar p.g.a. blomkålsöron och blåtiror så gör övningarna att Kapten och Maskinisten inte får sin skönhetssömn. Något behövde göras.

Som av en nadsch från ovan så erbjöd grannarna på Tynningö en barnmadrass och då var det inte annat att göra än att kavla upp piratstövlarna och vässa stämjärnen för att bygga ytterligare en säng. Först blev det MMA-slagsmål igen om vem som INTE skulle sova på madrassen på golvet men sen när det blev tal om att det skulle bli en loftsäng så blev det återigen slagsmål om vem som SKULLE få sova i sängen. Problemet kanske blir löst eller kanske förvärras.

Lite spillvirke och motivation grävdes fram och sen var det bara att skrida till verket. Kapten och förste matros sätter igång.

Förste matros ser till att avståndet mellan ribborna stämmer på verktummen när.

Kapten ordnar dramatiskt skuggspel och fäster ihop vangstycke med antidödsräcke m.h.a. japanska precisionsfogar.

Matrosen kvalitetskontrollerar slutligen resultatet. Omdöme: ”Den är inte så mjuk” och sen snabb sorti för att kolla på paddan istället för att njuta av ett väl utfört hastverk.

Nu saknas väl bara lakan (och senare lite målarfärg) för att oktagonen skall kunna flyttas två famnar akterut.

Kemmpin har kalvat

Svetsfamiljen har stundtals varit stor här på båten men på senare tid har den decimerats. Innan förra veckan fanns bara en (!) fungerande svets på båten och det var ohållbart.

Den gamla trotjänaren Kemppi Kempomat från 2011 finns kvar men får pensioneras. Hen mår hur bra som helst men har med åren blivit stor och otymplig. Det krävs två man och kedjeblock för att flytta runt aset så det är inte så smidigt när man behöver småsvetsa lite på olika ställen.

En romantisk dejt med en grannKemmpi ordnades och resultatet damp ner för några dagar sen:

En liten söt MinarcMig Evo 200 som äter enfas förlöstes. Hen klarar inte lika stora biffar som Kempomaten men det får duga till de småjobb som görs nu. En lika söt gasflaska har också kommit på plats så nu är hela härligheten lagom portabel.

Som synes i bakgrunden har dävertarnas nederdelar kommit på plats. Träkonstruktionen är en fullskalemodell av vad som komma skall som byggdes för att se till att räckvidd och höjd blir bra.

Lager och dyra spånor

Dävertarna skall vara svängbara och behöver således lagras på nåt sätt. I botten ska jag lagra dem med modifierade axeltappar till släpvagnar. Dessa skall svetsas mot relingen och röret som utgör däverten kan då rotera. Sen ska dävertarna stödjas av ett glidlager som sitter svetsat mot räcket.

Här syns axeltapparna klara att svetsas mot reling och rör. Johan på Castor var vänlig nog att låna ut sin svets så jag slapp släpa Kemppin över alla trösklar. Tack!

Till glidlagren blev det till att slöjda till lagerhus själv. Stål är bristvara och dyrt i dessa dagar. Jag fick pynta typ 2000 spänn för ett ämnesrör 122x75x200 och har nu producerat spånor för ca 1000 spänn!

Först svarva sig lite utvändigt.

Sen svarva sig lite invändigt.

Sen pressa i glidlagret (som kallar sig IGUS GSI-5660-48), med dubbdockan.

Voila! Lagerhus med en ytfinhet som passar en gammal ångbogserbåt klara.

Flygande Lill-Erik

Planen var att jag skulle bygga dävertar för att hänga upp Lill-Erik på aktern innan vintern kom. Men på nåt sätt kom vintern innan jag hann med det. Märkligt.

Lill-Erik gnällde om att han var kall om skrovet när han satt fast i 2 cm is här om dan så jag fick pälsa på mig och bryta loss honom. Se körde jag till aktern och byggde en högst till- och bristfällig konstruktion för att lyfta upp honom lagom tills isen hade smält.

Nu fortsätter kampen mot klockan för att få till riktiga dävertar för så där vill jag inte lämna honom när vi ska bort över jul och inte finns på plats för att trösta honom om han skulle ramla ner.

Nåt sånt här är det tänkt att det ska se ut. Mer om dävertprojektet kommer förhoppningsvis snart!

Bastanta bollar

Stabila sfärer. Gigantiska gonader. Kolossala kulor. Stor-Eriks nymålade fribord förtjänade lite nya färgmatchade fantastiska fendrar. Inga billiga julkulor det här men det är han värd!

Och så här ser de ut på plats. Landgången har fått ett räcke och nu får den duga som den är till i vår nån gång när vi utvärderat funktionen och vädret är lite snällare mot svetsaren.

Landgången trekvartsklar

Någon beställde ett räcke till landgången och det låter ju som en bra ide. Men först måste man ju ha ett substrat att fästa räcket i. En smurfblå trappa finns nu på plats och ett räcke är nästa steg.

Landgången halvklar

Nu är landgången halvklar.

Först slöjdade jag en plattform av lite stål. 40x40x2 tror jag det är.

Plattformen kan hakas i och låses fast med två maskinfötter som skruvas mot skrovsidan.

Uppifrån däck ser det då ut så här.

Och sen fick jag till en ytterst provisorisk trappa/stege av det virke som fanns hemma.

Nästa steg blir att bygga en prototyptrappa i trä och sen utvärdera funktionen i skiftande vågor och väder innan en riktig byggs i stål.

Landgång i sikte

Sen flytten har vi klivit av och på båten via en flytbrygga och sen en stege som är fäst mot relingen. Helt klart suboptimalt när man ska bära ombord matkassar å barn.

Först var planen att bygga en Häfvarm a la Squvalp-lösning med en flytponton vid den befintliga öppningen i relingen. Dock skulle det bli ett jävla åbäke att bygga och sen kom jag på att landgången skulle krocka med förtöjningslinan så den iden fick skrotas.

Istället blir det till att ta upp en port i fören och bygga en liten avtagbar plattform utanför som landgången kan ansluta till:

Efter mycket mätande och funderande samt lite strul med att få tag på stål och veva igång svetsen började det hända nåt. Först svetsade jag fast förstyvningar på dörren och bredvid med förhoppningen att det inte skulle slå sig så mycket när man kapar.

Sen lite gångjärn ihopknåpade av passkruvar och stoppringar:

Efter lite nötande med 1 mm-skiva i vinkelslipen smällde det till.

Som synes möter dörrens ovankant i öppet läge relingen perfekt på nån millimeter! Men som inte synes på bild så slog sig hela relingen akter om dörren utåt ca 1-2 cm i ovankant så dörren passar inte i stängt läge…

Landgången har högsta prio så att ingen trillar i å fryser ihjäl så dörren får vara sned så länge. Planen är att i framtiden kapa bort förstyvningarna på dörren och sen massera plåten med ljusbåge och slägga tills den antar proper hållning.

Nya vyer

En solig höstdag var det dags för Stor-Erik att få lite vatten skvalande under kölen. Denna gång blev resan inte så lång då vi bara skulle runt hörnet för att ligga på boj istället.

Nu ligger vi med Castor till babord och snart skall Ettrick och Grogg ta plats till styrbord.

Ankarsup med nya grannarna och hamnkapten ordnades kvickt. Skål!

Måla färdigt

Vi har fått efterlängtad hjälp av en John och hans Astra som ska bygga lite med oss på båten framöver. Första uppgift: Måla klart friborden.

Efter tvätt och lite slipande la han på ett lager grundfärg:

På kvällskvisten blev allt grundmålat. Nu är det bara att vänta ut vädergudarna så att John kan lägga två lager blått också.

Tillökning i familjen

Stor-Erik har känt sig ensam sedan han förlorade sitt yngre syskon Bil-Erik i ett elakt drivaxelbrott för några år sen. Det var på tiden att vi utökade fordonsfamiljen för att ge honom lite sällskap.

Lill-Erik visade sig vara en lagom skrotig Buster RS från 1986 med en Yamaha 40VETO anno 2000. Elstart, eltrim och hydraulstyrning känns bra.

Här kan man se nytillskottet vila tryggt bredvid storebror. Man kan också se vad Lill-Eriks första uppgift kommer att bli: Att assistera vid ommålning av BB fribord vilket inte hanns med innan sommaren när vi låg vid bryggan.

Välkommen till familjen Lill-Erik!

Blå blå fribord och vatten

Vi fick ett infall och bestämde oss för att måla friborden blåa. Original tror jag att Stor-Erik var svart och mörka färger är ju brukligt på skrovet på en arbetsbåt. Vitt är ju snyggt men lite väl AWB och mörkt kanske är nåt som Stor-Eriks själ vill ha.

Sist Stor-Erik målades var 2012 och av nån anledning tror jag att friborden bara målades med ett lager Sigmarine 48 eller 49 rakt på den 10-15 år gamla epoxigrundfärgen. Jag minns inte varför det gjordes på det sättet men resultatet är att den vita färgen inte sitter bra mot underlaget. Vi tänkte tvätta av friborden med hetvattentvätten och sen måla men den vita färgen lossnar lätt så vi fick avbryta för att inte skicka ut 20 kg färgflagor rakt i riddarfjärden.

Att måla om hela båten utan korrekt grundarbete känns inte bra men det känns ännu sämre att mata de få abborrarna som finns kvar i Mälaren med Sigmagodis. Så det fick bli så att vi sminkar grisen med ny färg på ostadig grund så att hen kan se vacker ut till nästa sliptagning som vi planerar om snarare fem än tio år. Planen är att vid nästa torrsättning blåsa av all lös färg, grunda ordentligt och sen måla med nån slags 2k-PU-färg.

Men man kan ju inte vara hur dålig som helst så nu blir det i alla fall grundmålning med ett lager Interprime 198 och sen slutmålning med två lager Interlac 665 ”Grey blue” (Ral 5008).

Varma sommarkvällar passar bra för grundmålning.

Varma sommarmornar kan man få hjälp av Långa Fredde att lägga ett lager blått.

Efter ett lager till ser storgrisen ut så här:

Nu åker vi nog på att måla om resten av skorven oxå då det slitna vita inte ser så snyggt jämfört med de nysminkade fribordet.

Plums

Väderggudarna var återigen med oss när Stor-Erik bytte aggregationstilsstånd igen.

Den observanta läsaren kan kanske se att något håller på att hända med friborden. RAL 5008 verkar hålla på att infestera skrovsidorna.

Torrt

I strålande väder stakades Stor-Erik upp på land av Mälarvarvets stolta gondoljärer. Senast han var uppe var 2012 så man kan konstatera att vi släpar lite med bottenunderhållet… Men botten ser vid första anblick bra ut!

Termosimulering

Sven har sedan länga hostat upp kritorna och räknat på/simulerat värmeövergången genom golvet. Han har simulerat ett fall med bara stenull mellan balkarna och ett fall där även undersidan av balkarna får ~20 mm stenull. Sen har han simulerat dessa två fall med vattentemp 0 °C och golvytans temp satt till 20 °C samt luftens temp 2 dm upp från golvet satt till 20 °C.

Resultat:

Så värmeövergångstalet bör hamna kring 0,3 W/m2K. Man kan även konstatera att isoleringen under balkarna inte har någon superstor inverkan; Endast ca 3 %.

Då skiter vi i att isolera under balkarna eftersom det är stökigt att både komma åt och att fästa upp isoleringen.

Innerdörrar

Vi har köpt några antika innerdörrar från Resin Wood i Bromma. De är mycket hjälpsamma och har en massa beslag och dörrar etc som passar till gamla hus och båtar. Rekommenderas!

Igår hamnade dörrarna till badrum och tvättstuga på plats. Vi använde sån här karmskruv och den typen kan jag inte rekommendera.

Borrspetsen är för stor så skruven tappar fäste i regeln och då står man där med en skruv som sitter fast i karmen och som inte går att få ut.

Men vi fick upp dörrarna i alla fall och nu känns det ännu mer som riktiga rum där nere!

Blänkande blått guld

Anna pinnade ner med vår transportfiets till Nederländerna och plockade upp några ventiler.

Mycket välpolerade tingestar som skiner likt hondklier in maanlicht.

Men glaset i dem är blåtonat. Vafals? Nån slags UV- och blänkfilter?

Anna lär ju inte orka cykla tebax med dem så vi får nog leva bakom schemering licht eller byta glasen.