Man vill ju bo innanför tullarna

Jag, Anna och Nils möttes upp kl 9 på Norr Mälarstrand och hoppade på Fritz. Skepparen Roffe hade med sig en maskinist/sällskap så vi var totalt fem som kastade loss och begav oss ut mot Kummelnäs.

Vädret var perfekt och allt gick enligt plan ända tills Roffe drog ner på gasen när vi närmade oss varvet och motorn – en Bolinders tändkulemotor från 1952 – dog. Gubbarna försvann ner i maskinrummet och kvar på däck blev tre nervösa “ungdomar” som tittade på medan båten sakta drev in mot land. Som tur var lyckades de få igång maskin och lyckades genom att handpumpa soppan hålla den igång ända fram till kaj.

Vä framme flög motordelar upp ur maskinrummet och reparationsarbetet började. Ett varv är trots allt ett idealt ställe att få motorhaveri på så Roffe lyckades med hjälp av verkstan laga mojängen.

Mange mötte upp oss på varvet och senare anslöt mina päron, Henke och Vincent. Det var tur att vi var ett gäng när vi för hand drog ut Stor-Erik en båtlängd för att kunna lägga Fritz långskepps och surra fast honom. Päronen stannade kvar på land och vinkade av medan vi andra tuffade ut mot fjärden.

Resten av resan hem avlöste smärtfritt om än lite långsamt p.g.a. motvinden. Som tur var hade vi strålande väder och pilsner ombord så det var bara att njuta av resan.

Efter slussning i hammarbyslussen så rundade vi långholmen och la oss långskepps med Mormor vid slipens inlopp på Mälarvarvet. Annas syster Ida och hennes snubbe Rasmus mötte upp oss på bryggan. När vi hade surrat fast och fendrat av ordentligt så poppade vi skumpan och firade!

Här har ni en hög med lagom osorterade bilder över spektaklet:

2 svar på ”Man vill ju bo innanför tullarna

  1. Riktigt cool resa! Kommer du att ligga innanför tullarna tills vidare nu eller ska du tillbaka till Kummelnäs sen?

Lämna ett svar