Han som tappade pråmen

Laban på Carmen tipsade om en krönika från 1979 av Gits Olsson där Stor-Erik finns med.

stor_erik

Vad roligt det är med gamla båtar som har en historia. Man möter dem i hamnarna i Örnsköldsvik, Hudik och Västervik, nickar som till en gammal bekant och minns vad de betytt. Mitt i Stockholm vid Söder Mälarstrand ligger t. ex. bogserbåten Stor-Erik och man blir en smula häpen för den trodde man för länge sedan hade försvunnit i djupet med historia och allt. 
    Året var 1893. Doktor Carl Kempe, en av förgrundsgestalterna i svensk sågverkshistoria, fick för sig att han skulle flytta Mo gamla vattensåg utanför Örnsköldsvik ut i havet. Han byggde en ny ångsåg med elva ramar på Norrbyskär utanför Öreälvs utlopp, lät en tysk arkitekt bygga en hel stad omkring sågen och en natt 1893 kom de 1 300 människorna som skulle leva i denna stad på ön.
De kom i pråmar, folk i somliga, bohag i andra. Och hela släpet drogs just av bogserbåten Stor-Erik. Men havet vredgades, Stor-Erik tappade pråmen med bohaget. De 1 300 människorna fick tillbringa första natten på Norrbyskär sovande på golven i de nya bostäderna.
   Staden i havet fick 70 år på sig. 1962 tystnade sågen. Där bogserarna tutade och sågramarna tjöt, där mässings- oktetterna blåste Alte Kameraden medan kloten mullrade från förvaltarens kägelbana, där blev plötsligt gravlik tystnad.
Jag har varit på Norrbyskär och tittat. På väggarna i den gamla förvaltarbostaden berättar gulnade kort om en stad som föddes och dog på ön.
Det är allvarsmän i helskägg och plommonstop, sammanbitna stabbläggare och där är öns orkester med bröderna Lodin på drag basun och kornett, bröderna Sjöström på horn och trumpet. Där är bilderna från hamnen med alla brädstaplarna och fartygen från fjärran länder Australien, Afrika, Grekland. Alla kom tomma till Norrbyskär med jord som barlast  vilken de tömde på Norrbyskär. Det är därför man på Norrbyskär hittar exotiska örter som inte växer någon annanstans i Sverige.
Men allt fick ett slut. I dag är det bara en bogserbåt kvar, som ligger vid Söder Mälarstrand med de krossade fönsterrutorna ersatta med masonitskivor.
Hej Stor-Erik.

Läs Originalet här!

 

Ett svar på ”Han som tappade pråmen

Lämna ett svar