Badrumsbygget fortskrider i saktare gemak än vad man kan önska. Men när det är klimatkrissommarväder så kan man ju passa på att fixa lite utomhus.
Vi har tills nyligen lyft upp Lill-Erik i dävertarna med spännband som sling under skrovet. Men det var ganska krångligt att få dem på plats varje gång man skulle hissa upp båten.
Jag satte lastsurrningsöglor så man kan lyfta med krokar istället. Öglorna ska klara 1,5 ton styck så de ska nog hålla. Frågan är om Busterns skrov håller ihop när man lyfter den i relingen…
Först skrapade och slipade jag bort all gammal folie och färg där öglorna skulle sitta.
Sen satte jag en M8-nitmutter i mitten, epoxylimmade öglan och drog dit tre popnitar.
Och sen är det lätt att bara kroka i när man ska upp! Spännbanden ska bytas mot något mer lämpligt vid tillfälle. Här kan man oxå se att dävertarna och deras fästpunkter har fått lite välbehövlig färg vilket snyggar upp allt rejält.
Arbetet med dävertarna avbröts abrupt av ett ryggskott när det var i full gång innan jul. Så efter en liten teknisk paus vilken ledde till att projektet prioriterades ner var det nu dags att ta tag i skrotet igen. Lill-Erik längtade efter böljan den blå så det var bara att göra honom till viljes!
De nedre delarna av dävertarna blev klara innan den fete kom men det verkar inte finnas mycket bildbevis på det. Här svetsas den krökta biten fast mot det stående rören. Inuti hela konstruktionen har jag svetsat ett stående liv som är 10 mm tjockt för att styva upp allt.
För att få upp konstruktionen mot relingen tog jag hjälp av en gammal bekant med starka nypor.
Vincent började skruva fast lagringspunkterna men nyporna var inte så starka så för att få till korrekt åtdragningsmoment blev vi tvungna att kalla in det lilla artilleriet i form av andre matros som drog skruvarna till 510 Nm.
Den observante observatören kan se att dävertarna ser lite rumphuggna ut i bilden ovan. Jag ville inte svetsa på utsticken efter böjarna innan jag fick upp grundstommen p.g.a. risk att de skulle peka åt helt olika håll. Stor-Erik verkar ha blivit gisten och skev på gamla dagar så man blir snabbt galen om man försöker mäta sig till hur saker ska vara. Bättre att bygga och justera på plats.
Anna slipar lite ventilbrunnar medan jag försöker övertala cylindriska rör att bli koniska med hjälp av plasmassage och svetsupunktur.
Nu börjar det likna nåt.
Ett i måste ju ha en prick så det fick bli att svarva lite hylsor som passade i stålkulor avsedda för staket eller liknande.
Slutspurten skedde med frenetiskt svetsande och slipande i finfint sommarväder medan de bubbeldrickande grannarna fick lyssna på vinkelslipens ljuva sång. Efter det var det bara att haka på kedjeblock och lyfta ner båten.
Är det någon som vet hur en Buster RS är konstruerad inuti? Jag behöver fästa lyftöglor vid relingen i både akter och för och vill ju gärna att dessa sitter nånstans där de inte sliter sönder hela skrovet om man lastar på lite.
Och slutligen; En lång Fredde som hjälpte till att spola bort allt svetssprut och slipdamm så att vi kan njuta av akterdäcket i det fina vädret!
Svetsfamiljen har stundtals varit stor här på båten men på senare tid har den decimerats. Innan förra veckan fanns bara en (!) fungerande svets på båten och det var ohållbart.
Den gamla trotjänaren Kemppi Kempomat från 2011 finns kvar men får pensioneras. Hen mår hur bra som helst men har med åren blivit stor och otymplig. Det krävs två man och kedjeblock för att flytta runt aset så det är inte så smidigt när man behöver småsvetsa lite på olika ställen.
En romantisk dejt med en grannKemmpi ordnades och resultatet damp ner för några dagar sen:
En liten söt MinarcMig Evo 200 som äter enfas förlöstes. Hen klarar inte lika stora biffar som Kempomaten men det får duga till de småjobb som görs nu. En lika söt gasflaska har också kommit på plats så nu är hela härligheten lagom portabel.
Som synes i bakgrunden har dävertarnas nederdelar kommit på plats. Träkonstruktionen är en fullskalemodell av vad som komma skall som byggdes för att se till att räckvidd och höjd blir bra.
Dävertarna skall vara svängbara och behöver således lagras på nåt sätt. I botten ska jag lagra dem med modifierade axeltappar till släpvagnar. Dessa skall svetsas mot relingen och röret som utgör däverten kan då rotera. Sen ska dävertarna stödjas av ett glidlager som sitter svetsat mot räcket.
Här syns axeltapparna klara att svetsas mot reling och rör. Johan på Castor var vänlig nog att låna ut sin svets så jag slapp släpa Kemppin över alla trösklar. Tack!
Till glidlagren blev det till att slöjda till lagerhus själv. Stål är bristvara och dyrt i dessa dagar. Jag fick pynta typ 2000 spänn för ett ämnesrör 122x75x200 och har nu producerat spånor för ca 1000 spänn!
Först svarva sig lite utvändigt.
Sen svarva sig lite invändigt.
Sen pressa i glidlagret (som kallar sig IGUS GSI-5660-48), med dubbdockan.
Voila! Lagerhus med en ytfinhet som passar en gammal ångbogserbåt klara.
Planen var att jag skulle bygga dävertar för att hänga upp Lill-Erik på aktern innan vintern kom. Men på nåt sätt kom vintern innan jag hann med det. Märkligt.
Lill-Erik gnällde om att han var kall om skrovet när han satt fast i 2 cm is här om dan så jag fick pälsa på mig och bryta loss honom. Se körde jag till aktern och byggde en högst till- och bristfällig konstruktion för att lyfta upp honom lagom tills isen hade smält.
Nu fortsätter kampen mot klockan för att få till riktiga dävertar för så där vill jag inte lämna honom när vi ska bort över jul och inte finns på plats för att trösta honom om han skulle ramla ner.
Nåt sånt här är det tänkt att det ska se ut. Mer om dävertprojektet kommer förhoppningsvis snart!
