I SB hytt har vi satt golvvärmecentralen som betjänar badrummet. Det är ju både elektrisk och vattenburen golvvärme lagt och tanken med det är att den elektriska ska kunna jobba på sommaren när man har gratis elektroner från solpanelerna och det vattenburna systemet är nedstängt.
Centralen sitter bakom dörren i hytten och så här såg den ut med nypressade skarvar. Det är en Flooré Shunt FS 36 Mini som ska se till att golvet blir lagom varmt. Utöver shunten går det värmeslangar till höger och upp till en handdukstork samt vattenslangar ner till fördelare till vänster och ut till dusch och badkar till höger. Och sen elvärmens termostat och en kopplingsdosa för termostat och cirkulationspump.
Virrvarret döljs som tur är när man får på bäverspyan och en inspektionslucka och sen kommer hela härligheten hamna lite dold bakom dörren.
Flerfrontskriget fortsätter i sakta mak och nu har det hänt lite på hyttfronten.
Lite antikondensfärg kring ventilkragarna och sen tillbaks med isoleringen.
Sen var det till att tillverka lite ventilnischer igen. Denna gång byggde vi två st men skar samtidigt ut delar till fyra stycken till så det ska räcka även till BB sida.
Med en mall i MDF gick det geschwint att tillverka ett antal kompaktlaminatskivor som sen giftes ihop med lite böjträ som formades kring pluggen från förra gången.
På skrovsidan satte vi pärlspont upp till ca 90 cm över golv och sen målades den och en den radiator som skall sitta där mattsvarta för att radiatorn inte ska synas så bra bakom det kommande elementskyddet.
Och så här blev det med allt monterat på väggen. Snyggt!
Nästa steg blir till att dra lite vattenrör till radiatorer, lite ventilationsrör och lite elsnören innan tak och väggar kläs.
Matroserna blir ju snart myndiga så det börjar bli dags att de får varsin hytt. För att de ska kunna fortsätta växa behöver de nog lite dagsljus så vi satte plasman i friborden och tillverkade lite hål. Som förra gången.
Ventilkragarna måttas in i lod med hjälp av brädan som är fasttvingad i rätt vinkel. Sen sätts de i rätt position genom att de först punktas fast i underkant och sen justeras med hjälp av gängstänger som trycker mot skrovet. En digital vinkelmätare är oumbärlig och den visar 1,5 graders lutning utåt så att vatten inte skall samlas i kragarna.
Det här skedde för någon vecka sen när isläget var suboptimalt. Inte tjockt nog att stå på men inte tunt nog för att kunna paddla en flotte. Jag fick bryta isen med våld så att flotten kunde manövreras till rätt plats där den kunde frysa fast.
Med flotten fastfrusen på rätt plats var det sen en barnlek att svetsa fast allt utifrån.
Efter att ha blaskat på lite färg kunde jag sätta mig på bänken och njuta av årets trendigaste drink International Thinner. Skål!
Nästa gång kanske man borde pressa i lite citron då eftersmaken var lite besk…
Vi ska dra torra avgaser till Heinz och då började jag grotta i att beräkna dimensionerna på systemet. Jag har ju gjort exakt samma beräkningar för 10+ år sedan till Johnny men dokumentationen var minst sagt sparsmakad.
Efter att ha hittat något gammalt kalkylblad och härlett lite ekvationer hittade jag till slut i filarkivet på denna blogg moderkällan till kunskapen som behövs för att dimensionera ett torrt avgassystem:
John råkar ha lite 54 x 2 mm rostfria rör liggandes så vi använder dem till systemet och räknar ut va det blir för mottryck. När jag ändå höll på så räknade jag även ut vad Johnnys pipa har för mottryck så det finns dokumenterat nånstans.
2,5 kPa för Heinz och 3,8 kPa för Johhny. Johnny vinner!
Enligt manualen för BetaSet 12, vilket är vad Heinz numera identifierar sig som, får man ha max 80 mmHg ~ 11 kPa så vi är ju lååångt under med våra 2,5 kPa. Bara att sätta igång att svetsa med andra ord. Om inte farbror Sven CFDar sönder mina ekvationer och kommer med motbud.
Egentligen håller vi ju sen länge på med solpanel- och elsystemet samt bygger en ny hytt till barnen. Men jakrakningen har varit mycket intensiv senaste året. Förutom diverse termiska förbättringar har vi jobbat mest i maskinrummet.
I maskinrummet fanns ingen durk det har vi äntligen tagit tag i. Ett nytt durkupplag svetsades av L-järn och sen ligger det luckor i 5 mm tjock rutplåt ovanpå. Det borde vi ju gjort för 13 år sedan så hade vi sluppit snubbla runt på utslängda plywoodskivor i över ett decennium…
Plåten ska målas snyggt brittiskt racing-grönt men det får vänta till våren då vi kan plocka upp plåtarna och måla dem utomhus.
Men nu när det finns nåt vettigt att stå på kan vi jobba vidare med elsystemet. John slöjdade ihop ett fundament till hjälpkärran (elverk för landkrabbor) som är en fyrcylindrig Beta Marine BetaSet 12 på 12.8 kVA@1500 rpm.
Med hjälpmaskinen på plats blev det uppenbart vad de två maskinerna ska heta: Heinz och Johnny!
Det har varit ganska tyst här ett tag och det kanske är för att bloggosfären har fallit i glömska när alla tuffa båtbyggare har flyttat ut på TikTube eller om det är YouTok. Men nu ska det bli återstart.
Vi har kämpat på och det har hänt mycket i maskinrummet. Så mycket att jag inte orkar skriva om allt så jag börjar med att rapportera om ett mindre pyssel för att få igång skrivarnerven.
Rökröret från kaminen i styrhytten har sedan installationen varit oisolerat. Det sitter ganska nära FTX-aggregatet och jag har haft koll så att inget ska bli för varmt. Men nu var det efter tio år dags att isolera allt så man kan stänga till och sova lite bättre om nätterna.
Jag byggde en låda kring rökröret av fibercementskivor.
Insidan av lådan isolerades med Paroc Fire Slab 100.
Och sen sattes en liten lucka på plats så man kan öppna när man ska sota. Som synes i bilden nedan fick även vattenrören en linda av vackraste Armaflex och hela kaminen isolerades även den med Fire Slab. Som pricken över i:t smaskade jag på lite asfaltsmatta på FTX-aggregatet för att möjligtvis minska oljudet lite.
Nu är solsystemet äntligen igång! Lagom till att elförbrukningen minskar markant med det varmare vädret. Men bättre sent än aldrig.
Och allt är inte klart. Vi har ännu inte konfigurerat trefassystemet så nu är det bara en av tre växelriktare som är aktiv. Men solpanelerna laddar batterierna och värmepumpen drivs från systemet.
Grafen visar förbrukning och elproduktion senaste dygnet och prognos för kommande elproduktion under dagen. Röda staplar är förbrukningen som är ca 2 kW när värmepumpen är igång. Helfärgade orangea staplar är elproduktionen som av förklarliga skäl är normalfördelade med topp kl 13. Streckade orangea staplar är prognostiserad förbrukning. Blått streck är batteriets laddningsnivå.
Mer information om själva installationen och konfigurationen kommer snart. Vi ska bara konfa och koppla lite först…
Om man inte visste vad ett klys är kanske man inte heller vet vad en spygatt är och då får man lära sig något idag.
De nya klysen sitter strax bakom däckshusets aktre skott och detta utrymme fylls med vatten när det regnar och så kan vi inte ha det. Spygatter i form av syrafasta rör svetsades ihop och sen limmandes de fast i däck och skrov med blandelektrod OK 67.70.
Voila! Ingen sjö i hörnet trots det vackra vintervädret.
Jaken har mer hår som måste bort och nu i form av ett par nya klys längst fram på akterdäck.
Vi har flera gånger haft behov av att kunna föra in förtöjningslinor längre fram och det är ju smart att fixa dessa genomföringar när vi ändå håller på att smutsa ner däcket med svets och slip. Och framförallt medan det är is så att man enkelt kan stå och svetsa utifrån.
Klysen blev likadana som de som redan finns på fördäck och tillverkades av lite rördelar som svetsades ihop.
Sen var det bara att kapa upp ett hål med plasman och svetsa fast härligheten.
Vi håller ju på att försöka få till solenergisystemet men som vanligt måste man först raka en jak. Jaken består i det här fallet av diverse svetsarbete i maskinrummet som bör göras innan Victronsystemet installeras.
På insidan av däckshuset mellan dörrarna ut till akterdäck sitter en dörr från Af Chapman som hittills inte har lett någonstans. Tanken när den sattes upp var att vi skulle bygga en nedgång till utrymmet under akterdäck, även känt som Arkivet, så att man kan nyttja det utrymmet som boyta i framtiden.
Dock går maskinrummets aktre skott någon meter bakom däckshusets aktre skott så vi måste bygga något av en tunnel genom maskinrummet och en nedgångskapp på däck.
John hjälpte till att först bygga en fullskalemodell i trä och pressening så vi fick en känsla för hur det skulle se ut.
Sen var det bara att starta vinkelslipen och sätta igång. Vips så har man en kapp på akterdäck.
Och nu fortgår arbetet i maskinrummet. En dörr mellan maskinrum och arkivet har tagits upp och trappans tunnel genom maskinrummet börjar ta form. När det är klart ska vi även bygga ett nytt durkupplag och lägga durkplåt i maskinrummet innan arbetet med Victornsystemet kan fortskrida.
Vi måste ha varit riktigt snälla 2023 för tomten kom med stora, hårda och tunga klappar!
För att lista ut vad som finnes i dessa klappar behöver vi göra en liten räkningsövning. Vi börjar med att åka tillbaks några år i tiden och samla lite data som vi ritar upp i en graf.
Staplarna är Stor-Eriks elförbrukning åren 2021 – 2023 och den blå linjen är den prognostiserade dagsproduktionen från de installerade solpanelerna (7,8 kWp installerad effekt i Stockholm).
Då solen envisas med att inte lysa på natten så behöver fotonerna som fångas av panelerna lagras på något sätt så vi kan använda dem på natten och då behöver vi ett batteri. Men vilken kapacitet behöver det?
På somrarna har vi i snitt förbrukat 21 kWh/dag vilket blir en snitteffekt på 1 kW. Om man antar att man skall vara ute på sommaren och vill att batterierna skall hålla i ett dygn utan att solen skiner över huvud taget så behöver man ha en batterikapacitet på 21 kWh. Med 48 V systemspänning blir det 21 kWh / 48 V = 438 Ah.
Snittförbrukningen på vintrarna 2016 – 2020 var 94 kWh / dag vilket blir en snitteffekt på 4 kW. Genom effektiviseringar eller mer vedeldning fick vi ner förbrukningen till 70 kWh / dag 2022 / 2023 vilket ger en snitteffekt på 3 kW. Vill man att batterierna skall hålla ett dygn utan sol behöver man 70 kWh / 48 V = 1 450 Ah.
Som synes behövs orimligt stor batterikapacitet om man skall klara ett dygn på vintern. I skrivande stund kostar bly-kol-batterier ca 200 kr / Ah @ 48 V så det blir 290 000 kr för ett sånt batteri.
Men då solpanelerna inte ger så mycket på vintern så spelar det ingen stor roll över huvud taget hur stort batteri man har om man ändå inte kan fånga några fotoner att hälla i dem.
En rimligare ansats kanske är att dimensionera batteriet för att klara dygnets mörka timmar under perioden maj till och med september. Under denna period kan man rimligtvis kanske klara strömförsörjningen helt från solcellerna utan tillsats från landström. Om man antar att solcellerna kan leverera 12 timmar om dygnet så behövs 10,5 kWh / 48 V = 219 Ah.
En batteribank med 16 st av Victrons bly-kol-batterier på 106 Ah styck kostar ca 80 000 kr och blir på 424 Ah (100 % DoD) eller 300 Ah (70 % DoD).
Pylontech 4 x US5000 LiFePO4-batterier totalt 19,2 kWh verkar intressanta och är kompatibla med Victron Quattro II. Finns på Amazon för ca 84 000 kr. Vid 95% DoD ger de 380 Ah.
6 st RUIXU RX-LFP48100 (51.2V, 100 Ah, 5120 Wh) kostar 86 500 kr och ger användbara 6 x 100 Ah x 0,9 = 540 Ah eller 6 x 4,92 kWh x 0,9 = 26,6 kWh vid 90 % DOD.
Men varför 6 batterier som ger 26,6 kWh när vi bara behöver 10 till 20 kWh? Jo, batterierna kan bara leverera 50 A kontinuerligt och då vi har tre växelriktare som kan dra 5 kW / 48 V = 100 A var så måste vi ha 6 batterier för att de skall kunna leverera den ström som krävs.
Vi har faktiskt inte öppnat paketen ännu men jag gissar att det är batterier i dem. För jag litar på Tomten! Och vi har varit mycket snälla.
På söndagsmorgonen när stormen Babet stökade runt för några veckor sen vaknade vi av att nåt dunkade mot förskeppet. Det var vår förtöjningsboj som hade gett upp hoppet och försökte fly till varmare breddgrader!
Men allt gick förvånansvärt bra. Efter att ha kastat över lite snören kors och tvärs mellan båtarna var vi säkrade nog för att inget skulle gå åt helvete.
Sen dess har en GRDMAN varit på plats och fiskat upp kättingen och satt fast bojen igen. Så när allt var på plats skulle jag efter några dagar justera förtöjningarna lite från bryggan och vad händer då? Jo, klantig som jag är har jag inte släppt efter på bojtamparna så båten glider ut och landgången trillar i spat. Då står man där på bryggan och kliar sig i mustaschen.
Hur ska jag nu komma ombord?
1: Simma till aktern och klättra upp.
X: Damma av mina highschoolkunskaper i stavhopp och dra en Duplantis upp på fördäck?
Då vi inte ville skruva igenom glasfibern på taket och riskera läckage så valde vi att limma fast skruvar istället. Jag hittade inget bra fästsystem som skulle passa för ett sånt montage så det blev till att tillverka lite egna fästdetaljer.
Den nya Bridgeporten (en metallslöjdsmaskin) fick jobba med att fräsa ut lite delar från aluminiumprofiler.
Sen ryckte John ut och hjälpte till med att montera. Här limmar han fast skruvar mot glasfibern för att fästa första raden. Vi slipade bort färgen med vinkelslip och limmade med snabbepoxi.
Första raden tog längst tid men när den var limmad och rakheten godkänd av ventilatortrollen så gick allt lite snabbare.
Efter att ha målat över basen på alla limskruvar efter något dygns härdtid så monterade jag de resterande panelerna. Och med kalla fingrar klättrade jag upp på skorstenen för att beundra frukterna av allt arbete.
Det var den enkla biten. Nu återstår kabeldragning och installation av massa magiska blå elboxar som ska skyffla elektronerna från taket in i våra hushållsapparater.
Jag tvättade taket med högtryckstvätt inför solpanelinstallationen och kom på att det nog kan vara en bra ide att smaska på lite färg också medan taket är åtkomligt.
Lelle på Stillströms var behjälpligt och ordnade med goda råd och snabb leverans av färg. Det blev den här gången en PU-färg som heter Tikkurila Temaclad SC 50 i kulören RAL 7035.
Det är ju lite knepigt väder att måla i så här års men igår fick vi på ett första lager i solskenet. Vi ska lägga på ett till lager och då kommer taket bestå av pärlspont, tre lager 300 g/m² glasmatta i polyester, tre lager Intergard 263 och två lager Temaclad SC 50. Det bör hålla i några årtionden.
Så då är det hög tid att fortsätta projektet. Panelerna måste ju upp på taket men innan det kan ske måste jag skaffa lite monteringsdetaljer. Och skaffa lite hjälp då det inte är helt enkelt att hantera panelerna själv.
När panelerna väl är på plats på taket måste de ju kopplas till någonting. ”Vanliga” växelriktare för solelsystem i t.ex. villor har ju ofta inbyggda solcellsregulatorer så att man kopplar in sina paneler rätt in i växelriktaren. Victrons system är mer modulärt uppbyggt och man har oftast externa solcellsregulatorer, även kallade MPPTs. Det blir ju lite mer installation och kanske dyrare men förhoppningsvis effektivare.
I vårt fall blir moduläriteten en fördel då vi kan optimera MPPT-regulatorerna för att försöka förbättra skuggningsproblemen lite. Så då måste vi bestämma vilka MPPT-regulatorer vi ska ha.
MPPT-regulatorerna vill ha en spänning från panelerna som är minst lika hög som batteriernas laddningsspänning. I vårt fall ska vi ha ett 48 V-system så då vill man ha minst typ 54 V. Men för att ha marginal gärna lite mer. Panelernas data syns i bilden nedan och vi kan se att vi behöver minst två paneler i serie för att komma upp över 54 V.
Om man kopplar flera paneler i serie och en av dem är helt skuggad så kan den gruppen inte leverera nån ström alls då den skuggade panelen blockar strömmen. Således är det bäst för oss att parallellkoppla flera strängar med endast två paneler i serie för att de paneler som är helt skuggade av skorstenen inte skall kunna dra med sig mer än en av sina kamrater ner i den mörka avgrunden.
Det bästa blir då att ha en MPPT-regulator till varje seriekopplat par med paneler. MPPT-regulatorerna är nämligen intelligentare än vad jag är och kan optimera spänningen beroende på massa faktorer för att kräma ut så mycket effekt som möjligt. Dessa faktorer skiljer sig ju då åt om några paneler t.ex. är partiellt skuggade medan andra inte är det. Dock blir det i så fall nio stycken separata MPPT-regulatorer (då vi har 18 paneler) vilket blir orimligt dyrt och jobbigt att koppla in. Så vi siktar på att koppla tre olika grupper med 2s3p (två i serie och tre parallellt).
Victrons MPPT-regulatorer heter SmartSolar MPPT XX/YY där XX är den maximala spänningen de kan hantera på ingången och YY är den maximala strömmen de kan hantera. Det är alltså dessa XX och YY vi söker. Tyvärr innebär höga värden på XX och YY även höga värden på $$ så om man inte är gjord av pengar är det bäst att räkna lite.
För att ytterligare komplicera allt så varierar en solpanels spänning och ström med temperatur och såklart solinstrålning. Så för att man ska slippa plocka fram matteböckerna har Victron varit så snälla att de har gjort ett fint verktyg för att dimensionera sin MPPT-regulator och det finns både som en webbaserad kalkylator och som ett kalkylblad.
Om man knappar in våra paneler i en 2s3p konfiguration ser man att vi ska ha tre stycken SmartSolar MPPT 150/60. Egentligen tycker verktyget att det räcker med SmartSolar MPPT 150/45 men då kommer den begränsa strömmen över hela temperaturregistret lite väl mycket för min smak.
I bilden ovan ser man spännings- och strömkurvorna för en 2s3p-grupp. Som synes håller sig spänningen över 54 V och under 150 V över hela registret. Strömmen kommer upp i regulatorns begränsning 60 A först när panelen håller typ -15 °C och vid det laget så orkar sig väl solfanskapet inte ens upp över horisonten så det spelar mindre boll.
Nä, nu måste jag sluta svamla och börja bygga istället om jag ska lyckas fånga några fotoner innan de går och lägger sig för vintern.
Badrummet är 98 % klart och då är det mer än hög tid att starta nästa projekt innan man riskerar att göra någonting helt klart. Vi får återkomma med bilder på badrummet inom kort när det är 99 % klart men nu över till nästa puck.
Planer på att ha solpaneler och kunna vara självförsörjande på el under sommaren har alltid funnits. När man till slut kommer ut på böljan den blå så måste man ju ha nåt sätt att tillverka elektroner till sitt hushåll och helst utan att ha ett elverk stånkandes. Och med senaste vinterns elpriser så blev ju dessa planer avdammade och inladdade i hjärncellens arbetsminne så nu är det hög tid att sätta igång att bygga.
Victron Energy gör ju de bästa grejjerna för marina elsystem så vårt system kommer baseras på deras produkter. De har mycket bra support och information att tillgå så om nån vill fördjupa sig kan jag rekommendera att gå in här och läsa: Victron Support. Framförallt det här dokumentet är vital läsning till alla som funderar på att dra ett elsnöre på ett flytetyg.
På ett övergripande plan kommer systemet se ut så här. Hjärtat är Victrons laddare/växelriktare Quattro II som kan ladda batterier från landström, solpaneler eller generator eller tillverka växelström från batteriernas DC-spänning.
Alla olika delar i systemet behöver ju dimensioneras korrekt och vi börjar med solpanelerna för att de är enklast. Stor-Erik har ju ett stort ganska platt tak på ca 50 kvadratmeter och då vi kommer behöva så mycket solenergi som möjligt på höst och vår så är det ju bara att strössla ut så många paneler som det går. För att bevara Stor-Eriks klassiska utseende läggs panelerna platt på taket för att de inte ska synas annat än uppifrån.
Efter att i cadden ha testat en stor mängd tillgängliga solpaneler blev det till sist uppenbart att de paneler som är ca 1750 x 1150 mm får bäst packningsgrad. Vi får plats med 18 st paneler enligt bilden ovan och då får man lite plats i mitten och kring skorstenen så att man kan ta sig fram på taket för att t.ex. borsta bort snö eller syssla med annat underhåll.
Till slut blev det så att vi beställde 18 st Trina Solar Vertex S+ TSM-NEG9R.28, 435 Wp vilket ger en totalt installerad effekt på 7,8 kWp. Datablad på panelerna finns här.
Anledningen till att vi valde just dessa paneler var att de fanns tillgängliga för snabb leverans, var hyfsat prisvärda, har högre spänning och att de har 1/3-skurna celler vilket är bättre när man har partiell skuggning av panelerna. Och just skuggning av panelerna är ju ett stort problem i vårt fall då skorstenen och ventilatorerna kommer skicka sina mäktiga skuggor på varje panel någon gång under solens vandring över himmelen.
Med halvskuggade paneler är det extra viktigt att tänkta över solpanelernas regulatorer men det sparar jag till nästa avsnitt i Stor-Eriks solenergiskola. Stay tuned!
Efter att ha klämt på de flesta takduschar på marknaden valde vi en INR Mist. Dock har vi ju begränsad takhöjd i vår lilla jolle så det blev till att modifiera infästningen av takduschsilen så att normalväxta kan komma in under strålen.
Original var ca 14 cm minsta möjliga avstånd från tak till duschsil.
Så jag tog en bit av S/Y Sparris gamla propelleraxel och svarvade lite.
Sen satte jag upp biten i rundmatningsbordet och fräste en liten ficka.
Och efter lite avgradning och polering såg delen ut så här och kunde epoxilimmas ihop med silens monteringsgänga.
Et voila! Nu vann vi ca 10 cm i höjd.
Och så här ser det ut på plats. Nu kan en normallång svensk man med blonderad nittitalsspikfrilla stå raklång i duschen. Vertikalt överbegåvade personer är hänvisade till att sitta i badkaret eller duscha med gamnacke.
