Landgången halvklar

Nu är landgången halvklar.

Först slöjdade jag en plattform av lite stål. 40x40x2 tror jag det är.

Plattformen kan hakas i och låses fast med två maskinfötter som skruvas mot skrovsidan.

Uppifrån däck ser det då ut så här.

Och sen fick jag till en ytterst provisorisk trappa/stege av det virke som fanns hemma.

Nästa steg blir att bygga en prototyptrappa i trä och sen utvärdera funktionen i skiftande vågor och väder innan en riktig byggs i stål.

Landgång i sikte

Sen flytten har vi klivit av och på båten via en flytbrygga och sen en stege som är fäst mot relingen. Helt klart suboptimalt när man ska bära ombord matkassar å barn.

Först var planen att bygga en Häfvarm a la Squvalp-lösning med en flytponton vid den befintliga öppningen i relingen. Dock skulle det bli ett jävla åbäke att bygga och sen kom jag på att landgången skulle krocka med förtöjningslinan så den iden fick skrotas.

Istället blir det till att ta upp en port i fören och bygga en liten avtagbar plattform utanför som landgången kan ansluta till:

Efter mycket mätande och funderande samt lite strul med att få tag på stål och veva igång svetsen började det hända nåt. Först svetsade jag fast förstyvningar på dörren och bredvid med förhoppningen att det inte skulle slå sig så mycket när man kapar.

Sen lite gångjärn ihopknåpade av passkruvar och stoppringar:

Efter lite nötande med 1 mm-skiva i vinkelslipen smällde det till.

Som synes möter dörrens ovankant i öppet läge relingen perfekt på nån millimeter! Men som inte synes på bild så slog sig hela relingen akter om dörren utåt ca 1-2 cm i ovankant så dörren passar inte i stängt läge…

Landgången har högsta prio så att ingen trillar i å fryser ihjäl så dörren får vara sned så länge. Planen är att i framtiden kapa bort förstyvningarna på dörren och sen massera plåten med ljusbåge och slägga tills den antar proper hållning.

Nya vyer

En solig höstdag var det dags för Stor-Erik att få lite vatten skvalande under kölen. Denna gång blev resan inte så lång då vi bara skulle runt hörnet för att ligga på boj istället.

Nu ligger vi med Castor till babord och snart skall Ettrick och Grogg ta plats till styrbord.

Ankarsup med nya grannarna och hamnkapten ordnades kvickt. Skål!

Måla färdigt

Vi har fått efterlängtad hjälp av en John och hans Astra som ska bygga lite med oss på båten framöver. Första uppgift: Måla klart friborden.

Efter tvätt och lite slipande la han på ett lager grundfärg:

På kvällskvisten blev allt grundmålat. Nu är det bara att vänta ut vädergudarna så att John kan lägga två lager blått också.

Tillökning i familjen

Stor-Erik har känt sig ensam sedan han förlorade sitt yngre syskon Bil-Erik i ett elakt drivaxelbrott för några år sen. Det var på tiden att vi utökade fordonsfamiljen för att ge honom lite sällskap.

Lill-Erik visade sig vara en lagom skrotig Buster RS från 1986 med en Yamaha 40VETO anno 2000. Elstart, eltrim och hydraulstyrning känns bra.

Här kan man se nytillskottet vila tryggt bredvid storebror. Man kan också se vad Lill-Eriks första uppgift kommer att bli: Att assistera vid ommålning av BB fribord vilket inte hanns med innan sommaren när vi låg vid bryggan.

Välkommen till familjen Lill-Erik!

Blå blå fribord och vatten

Vi fick ett infall och bestämde oss för att måla friborden blåa. Original tror jag att Stor-Erik var svart och mörka färger är ju brukligt på skrovet på en arbetsbåt. Vitt är ju snyggt men lite väl AWB och mörkt kanske är nåt som Stor-Eriks själ vill ha.

Sist Stor-Erik målades var 2012 och av nån anledning tror jag att friborden bara målades med ett lager Sigmarine 48 eller 49 rakt på den 10-15 år gamla epoxigrundfärgen. Jag minns inte varför det gjordes på det sättet men resultatet är att den vita färgen inte sitter bra mot underlaget. Vi tänkte tvätta av friborden med hetvattentvätten och sen måla men den vita färgen lossnar lätt så vi fick avbryta för att inte skicka ut 20 kg färgflagor rakt i riddarfjärden.

Att måla om hela båten utan korrekt grundarbete känns inte bra men det känns ännu sämre att mata de få abborrarna som finns kvar i Mälaren med Sigmagodis. Så det fick bli så att vi sminkar grisen med ny färg på ostadig grund så att hen kan se vacker ut till nästa sliptagning som vi planerar om snarare fem än tio år. Planen är att vid nästa torrsättning blåsa av all lös färg, grunda ordentligt och sen måla med nån slags 2k-PU-färg.

Men man kan ju inte vara hur dålig som helst så nu blir det i alla fall grundmålning med ett lager Interprime 198 och sen slutmålning med två lager Interlac 665 ”Grey blue” (Ral 5008).

Varma sommarkvällar passar bra för grundmålning.

Varma sommarmornar kan man få hjälp av Långa Fredde att lägga ett lager blått.

Efter ett lager till ser storgrisen ut så här:

Nu åker vi nog på att måla om resten av skorven oxå då det slitna vita inte ser så snyggt jämfört med de nysminkade fribordet.

Plums

Väderggudarna var återigen med oss när Stor-Erik bytte aggregationstilsstånd igen.

Den observanta läsaren kan kanske se att något håller på att hända med friborden. RAL 5008 verkar hålla på att infestera skrovsidorna.

Torrt

I strålande väder stakades Stor-Erik upp på land av Mälarvarvets stolta gondoljärer. Senast han var uppe var 2012 så man kan konstatera att vi släpar lite med bottenunderhållet… Men botten ser vid första anblick bra ut!

Termosimulering

Sven har sedan länga hostat upp kritorna och räknat på/simulerat värmeövergången genom golvet. Han har simulerat ett fall med bara stenull mellan balkarna och ett fall där även undersidan av balkarna får ~20 mm stenull. Sen har han simulerat dessa två fall med vattentemp 0 °C och golvytans temp satt till 20 °C samt luftens temp 2 dm upp från golvet satt till 20 °C.

Resultat:

Så värmeövergångstalet bör hamna kring 0,3 W/m2K. Man kan även konstatera att isoleringen under balkarna inte har någon superstor inverkan; Endast ca 3 %.

Då skiter vi i att isolera under balkarna eftersom det är stökigt att både komma åt och att fästa upp isoleringen.