Idag var Vincent på båten och vi meckade i maskinrummet. Under brandisoleringen satte vi ca 85 mm stenull för att värmeisolera däcket lite. På det åkte den vita plåten upp och vi hann med att isolera hela taket men bara sätta plåt i halva.

Isolera.

Borra hål i plåten.

Plåten på plats men den ska skruvas tätare.

Som vanligt jävligt trångt ovanför tankarna.

Sen åkte bänkskivan upp till styrhytten också. Sitter som en smäck!

Idag har jag och Sven fixat med bänkskivan till styrplatsen. 1200×3300 eklimfog kräver två man för att baxas runt och efter en del pillande med att få skarvytorna helt parallella. Nu är allt limmat och får sitta i press i nåt dygn.

Vattentankarna har även hamnat åter på sin plats i fören. Det återstår lite håltagning och installation av anslutningar etc innan den kan tas i bruk.

Idag har vi snickrat lite på dörrsmygarna i styrhytten. Anna kapar lister och hennes kollega Mine slipar lite snickerier framför brasan.

Bilder på hela båten efterfrågades. Det visade sig vara väldigt länge sen jag fotade Stor-Erik i sin helhet. Så här såg han ut i Juli och utvändigt har det ju faktiskt inte hänt något sen dess.

Idag målar jag och Anna det sista färglagret i tankarna. Bästa sättet att spendera den första sköna vårdagen är ju under däck med andningsmask!

Det är kul att se rök komma ur Stor-Eriks skorstensstack! Jag antar att det var ganska många år det hände senast. Man kan ju låtsas att det är en ångpanna som eldas…

Efter ca fem timmars eldande på ”lagom” effekt så är nu acktankarna uppe i ca 45 grader från topp till botten. Jag vill gärna trycka in lite värme i dem eftersom maskinrummet inte är isolerat och det pendlar ju kring nollan ute. Vore ju inte så kul om de nya rören frös sönder…

Laban på Carmen tipsade om en krönika från 1979 av Gits Olsson där Stor-Erik finns med.

Vad roligt det är med gamla båtar som har en historia. Man möter dem i hamnarna i Örnsköldsvik, Hudik och Västervik, nickar som till en gammal bekant och minns vad de betytt. Mitt i Stockholm vid Söder Mälarstrand ligger t. ex. bogserbåten Stor-Erik och man blir en smula häpen för den trodde man för länge sedan hade försvunnit i djupet med historia och allt. 
    Året var 1893. Doktor Carl Kempe, en av förgrundsgestalterna i svensk sågverkshistoria, fick för sig att han skulle flytta Mo gamla vattensåg utanför Örnsköldsvik ut i havet. Han byggde en ny ångsåg med elva ramar på Norrbyskär utanför Öreälvs utlopp, lät en tysk arkitekt bygga en hel stad omkring sågen och en natt 1893 kom de 1 300 människorna som skulle leva i denna stad på ön.
De kom i pråmar, folk i somliga, bohag i andra. Och hela släpet drogs just av bogserbåten Stor-Erik. Men havet vredgades, Stor-Erik tappade pråmen med bohaget. De 1 300 människorna fick tillbringa första natten på Norrbyskär sovande på golven i de nya bostäderna.
   Staden i havet fick 70 år på sig. 1962 tystnade sågen. Där bogserarna tutade och sågramarna tjöt, där mässings- oktetterna blåste Alte Kameraden medan kloten mullrade från förvaltarens kägelbana, där blev plötsligt gravlik tystnad.
Jag har varit på Norrbyskär och tittat. På väggarna i den gamla förvaltarbostaden berättar gulnade kort om en stad som föddes och dog på ön.
Det är allvarsmän i helskägg och plommonstop, sammanbitna stabbläggare och där är öns orkester med bröderna Lodin på drag basun och kornett, bröderna Sjöström på horn och trumpet. Där är bilderna från hamnen med alla brädstaplarna och fartygen från fjärran länder Australien, Afrika, Grekland. Alla kom tomma till Norrbyskär med jord som barlast  vilken de tömde på Norrbyskär. Det är därför man på Norrbyskär hittar exotiska örter som inte växer någon annanstans i Sverige.
Men allt fick ett slut. I dag är det bara en bogserbåt kvar, som ligger vid Söder Mälarstrand med de krossade fönsterrutorna ersatta med masonitskivor.
Hej Stor-Erik.

Läs Originalet här!

Idag hämtade jag mer plåt på Flexplåt i Tyresö. Det är vit pulverlackad stålplåt 0,8 mm som är klippt i lagom stora bitar så att monteringen i maskinrumstaket ska gå smidigt.

Idag fick jag den perforerade plåten levererad och kunde bygga elementskydden. Jag beställde från Sintab tillslut och trots att de ligger långtbortistan så man fick betala frakt så var det billigare än nåt jag kunde hitta lokalt.

Plåt + ram. 

Jag limmade plåten med konstruktionslum och häftade fast den med vanliga klammrar. Det håller den på plats tills limmet torkar.

Monterat på plats. Frågan är om man ska sätta en perforerad plåt på den främsta spegeln som inte har nåt element bakom eller om man istället ska bygga en ~10 cm djup hylla där.

Det är svårt både att måla och fota perforerad plåt. Här är ett första, tunt, lager grundfärg målat.

Idag satte jag och Carl igång att måla vattentankarna invändigt med Jotun Tankguard 412. Det är ju inte helt optimalt att rolla/pensla färgen men den är för tjock för vår spruta. Man får på ~100-125 my med roller/pensel så med tre lager blir det ganska lagom.

Jag köpte en automatisk avluftare och kopplade på en av högpunkterna.