Det har varit ont om uppdateringar från min sida men det har inte stått still i verkstan. Dock har det varit mycket underarbete i form av isolering och reglande etc som inte är så spännande att visa.

Men igår hände det grejjer! Pärlspont åkte upp på väggarna i förpiken.

Den ”lätta” biten med dubbelkrökta ytor på väggarna är klar och nu återstår pysslet mellan ventilerna. Snart blir det ett rum av det här.

Nu är alla ventiler på SB sida svetsade och klara. Flotten får ju inte plats mellan Stor-Erik och kajen så Sven hjälpte mig att bygga en liten platform som man kan kyla fast mot kajens spont nere vid vattnet. Där har jag stått de senaste dagarna och svetsat och slipat utan att ramla i vattnet en enda gång.

Jag sitter och skissar lite på hur ventilerna ska monteras i skrovet. Det är 215 mm isolering så om man ska ha ventilerna i liv med innerpanelen så blir det rätt djupa tunnlar.

Här är tre varianter; i liv med inredningen, infälld ca 100 mm med konisk nisch och infälld med rektangulär nisch.

Nån som har åsikter? Om man fäller in ventilen får man ju in lite mer ljud men stökigare inredning. Samtidigt kanske det är snyggt med någon slags inramning till ventilerna…

Kaminen i däckshuset funkar. Dock har jag upptäckt att den bara levererar 2 kW till vattnet och inte 7 kW som jag trodde den skulle göra. Så den laddar inte ackumulatortankarna så bra även om den värmer upp ordentligt i däckshuset.

Det är ett jävla drag i den oavsett om man har spjällen öppna eller stängda. Jag funderade ut en lösning och skred till verket. 30 minuter senare var ett rökgasspjäll av enklaste kvalisort tillverkat.

Jag borrade och gängade M8 i rensluckan ovanför kamin, svetsade fast en mutter på insidan och svetsade sen fast ett spjäll i stål på en gängstång. Klart! Nu återstår att byta ut vinkeljärnet som funkar som handtag mot ett lite snyggare i mässing.

Spjället är provkört och det fungerar. Det bromsar draget en del, men man kan fortfarande inte strypa det riktigt så mycket som jag skulle vilja. Det blir till att leta läckor kring insugsspjällen oxå, men då måste jag nog vänta tills elden slocknar först…

Vi håller på att rensa lite skrot ur Arkivet för att kunna flytta annat skrot från förpiken dit. Så att vi sen kan bygga förpik. Bland skrotet hittade vi en liten kulled och staketstoplar så vi kunde inte hålla oss från att uppgradera landgången lite.

Texas kom förbi med en gottepåse och låtsades jobba lite. Landgången som förut bara låg på relingen och satt fast med en repstump i varje ända sitter nu på en kullet i ena ändan och är fritt upplagd på andra. På så sätt kan den följa med i alla rörelser utan att knarra och väcka sjusovande gäster.

Som vanligt tar det längre tid än man tror och mörkret faller på tidigt nuförtiden.

Riktigt patinerade påkar det där. Och ett passande gammalt råttgnagt skeppsrep som vi hittade. Det ska dit ett stålrör som handledare och så får råttrepet sitta i de nedre hålen. Bara att vässa vinkelslipen och gå ut och fälla lite stålrör.

Idag blev det svätz av trappa och annat. Upp till styrhytten har det varit en ”temporär” lejdare i ungefär tre-fyra år. Idag byttes den ut mot en lite mer permanent historia.

Vi har inte många bilder från förarbetet, men här faller det på plats. Om man ska punkta saker inomhus så är det tur att man har en TIG så det inte skvätter så mycket stål som förstör inredningen. Tillsatsmaterial fanns inte att tillgå, så jag skalade en 2,5 mm MMA-elektrod som tillsats och krämade upp svetsen till ~100 A så man kunde punkta ihop stegen på plats.

Allt mättes upp helt korrekt på första försöket så när det var punkat var det bara att bära ut skrotet på akterdäck och helsteka det med MAGgen. Vincent står för grovgörat som vanligt.

Väl på plats sitter stegen som en schmäck! Nu saknas bara lite färg och sättsteg i ek.

För att avrunda dagen tog vi ett träningspass och lyfte upp alla Visborg-ventiler ur arkivet. En bärs till den som kan gissa vad nästa projekt går ut på?

Vi kapade ju upp ett hål i skorstenen och det måste fyllas igen innan det bosätter sig en uggla eller taliban där inne.

Fram med vinkelkap och svets. Sen slöjdade jag till en ram runt luckan och snyggade till det hela med rundade hörn.

Så här ser luckan ut på plats. Det saknas lite färg och en låsanordning men nu är det så tätt att det inte ramlar in kottar eller ugglor i alla fall.

Stor-Erik från en lite annorlunda vinkel.

Dags att städa och måla akterdäcket kan man konstatera.

Midsommar är över och vi är solbrända och utbrända. Så här ser det ut i skärgården om man har tur:

Men över till mer väsentliga saker, nämligen elsystem. Det är mycket att tänka på om man ska strömförsörja ett fartyg som är byggt av stål och även klassa det. Här finns lite literatur för de som är vetgiriga:

landanslutning-av-fartyg
Anslutningar av fartyg och fritidsbåtar till landbaserat elnät
Landströmsinstallationer för fritidsbåtar enligt ISO 13297

I korthet kan man säga att det inte är så klokt att ansluta en stål- eller aluminiumbåt direkt till elnätet. Om skrovets potential inte är exakt samma som den inkommande landjordens potential så kan det leda till galvaniska strömmar och korrision på skrovet. Så därför sätter man oftast en isolationstransformator mellan för att isolera skrovet elektriskt från landnätet.

Men man kan koppla på massa olika sätt. Ett vanligt sätt är att man kör IT-system vilket typ betyder att man inte använder någon neutralledare utan har 230 V mellan faserna och ansluter sina apparater fas-fas. Dock kan man då inte få ut 400 V trefas utan att ha ytterligare en transformator för det. Det är så här det är kopplat idag vilket man kan se i ett tidigare inlägg.

Ett annat sätt är att köra TN-system vilket typ betyder att man jordar sekundärens mittpunkt i skrovet och då får 230 V mellan fas och jord/neutral. Då får man 400 V fas-fas och kan även använda 400 V trefas utan extra transformator. Nackdelen är att man vid en specifik typ av jordfel kan få 400 V mellan neutral och fas vilket inte är så bra. Men det förebygger man med jordfelsövervakning.

Olika visa personer har förklarat för mig att man bara kan göra på ena eller andra sättet. Så då måste man på nåt sätt lista ut vem man ska lyssna på.

Hur som helst så har jag skissat på ett TN-system och den skissen ser ut så här:

Mer åsikter mottas tacksamt, även om det kanske bara spär på min obeslutsamet ytterligare :).

Jag fick reda på att Transportstyrelsen håller på med Projekt Nya Föreskrifter; PNF. Mer info om det kan man hitta på Transportstyrelsens webbplats.

Planen är att föreskrifterna skall vara mer funktionsbaserade och att mer egenkontroll ska förekomma. Det är ju mycket välkommet, men vi hamnar lite i ett vakuum nu när man inte vet vilka föreskrifter man ska förhålla sig till. De ska träda i kraft i början av 2017.

Dock lyckas jag inte hitta föreskrifterna som är ute på remiss. Det skulle ju vara bra att kunna slänga ett öga på dem så man får en uppfattning om vad som gäller. Någon som vet mer?

Nu var det lääänge sen jag uppdaterade här. Det är som vanligt för att det inte har hänt så mycket på Stor-Erik. Annat jobb och en liten bastard har kommit emellan. Och så har jag och Vincent startat en konsultbyrå som heter Pinjong Produktutväxling AB.

Men planen är att kicka igång arbetet på båten! Förvänta er dock ingen kavalkad av inlägg. Jag misstänker att sommarsemester och annat kommer bidra till mer avbrott i flödet.

Jag sitter och fnular på elsystemet. I dagsläget är båten kopplad till landström via en isolertransformator D400-Y230 och det ger då ett helt frlytande IT-system med 230 V mellan faserna. Lite norskt sådär.

Så här är det inkopplat för tillfället:

Isolertransformatorns kärna är förbunden med landjord och höljet med båtjord. Det finns en bygling mellan land- och båtjord som man kopplar i när fartyget är torrsatt.

Undercentral 1 är en tillfällig central med tvåpoliga säkringar och vanliga uttag. Denna betjänar allt under däck via ett virrvarr av förlängningssladdar. Det kändes lämpligt med en jordfelsbrytare på denna. Undercentral 2 är en ny, permanent central som sitter i däckshuset. Denna har tvåpoliga personskyddsautomater (kombinerad säkring och JFB) och då tyckte jag inte dess matning behövde en JFB i huvudcentralen. Elpatronen fick en JFB.

Så här är det kopplat i undercentral 2:

Och så här ser den ut IRL:

Det har varit många turer kring hur jag ska bygga upp det permanenta elsystemet. Främst om jag ska välja ett IT-system (flytande) som idag eller om jag ska köra på ett TN-system (direktjordat) istället och det har jag ännu inte bestämt. Men nu är det här inlägget så långt så jag spar den karamellen till nästa gång. Så gå hem och läs på om skyddsjord, isolertransformatorer och läckströmsindikering så ni förstår vad jag dillar om!

Nu har vi bott på båten permanent i fem månader och allt har funkar hur bra som helst. Elräkningen är inte att leka med när det är -15 ute och inte heller brottningen med 50 meter fryst vattenslang när man ska fylla på tankarna.

Jag har fört lite logg på förbrukningen och tänkte att det kanske kan vara lite intressant för nån.

Vattentankarna är på ca 3200 liter och de måste vi fylla ungefär varannan vecka.

Skittanken är på ungefär 3500 liter och den har vi bara tömt två gånger. Fyra månader klarar vi oss innan tömning.

Gasolen har jag inte fört så bra logg på tyvärr. Men vi har två P10 kompositflaskor så när en är slut kan man bara byta och sen har man gott om tid att fylla på den andra. Jag skulle tro att en flaska räcker kring 3-6 månader.

För någon vecka sen la sig isen fortfarande ibland på nätterna. Så en dag kom en vänlig isbrytande kajakpaddlare som med hjälp av sin eminenta teknik befriade oss från den sista isens grepp. Äntligen fria!

Den paddlande frälsaren symboliserar förhoppningsvis pånyttfödelsen av arbetet på Stor-Erik.

Kylan har slagit till och pålsundet ligger fruset. Skorstenen vid Müncenbryggeriet puffar på och likaså Stor-Eriks skorsten.

Man kan konstatera att elpatronen på 6 kW inte räcker till att hålla värmen. Den får elmätaren att snurra som en propeller och genererar en kostnad på ca 288 spänn om dagen om man inte eldar. Eldar man i kaminen blir det varmt och gott men det räcker inte till att ladda på ackumulatortankarna så temperaturen sjunker och propellern startar igen när man inte är hemma och eldar.

Nåja. Det blir bättre till nästa vinter när värmepumpen (vatten-vatten) förhoppningsvis snurrar för att ge 4 kW basvärme som sen toppas med elpatron och kamin.

Det har varit rätt tyst här på sista tiden. Nu när vi bor här så har det mer blivit att man hänger med Bo och tar det lugnt. Ett litet avbrott i arbetet helt enkelt som blev lite längre än tänkt p.g.a. julledighet direkt efter.

Men nu har vi kommit igång lite smått! Äntligen har spottarna i taket kopplats in. Vincent hjälpte till att koppla enligt konstens alla regler.

Varde ljus!

Det går åt lite ved när man ska hålla värmen. Den här gången blev det köp av färdig ved med leverans till dörren.

Men det är ändå småpotatis jämfört med hur mycket ved Stor-Erik käkade på den gamla goda tiden.

Idag var sugbilen här och tömde svartvattnet genom den nya anslutningen. Det gick kanon!

Så här gick det som tur var inte:

Nu sitter alla rör genom däck till maskinrummet på sin plats. Det återstår dock lite målarfärg.

Jag fick tag på allt material till slut. Så då var det bara att sätta igång!

Tydligen har jag jobbat för mycket med MDF och skruvdagare senaste året för svetskunskaperna verkar ha rostat. Men efter några strängar så blev det OK i alla fall.

Sen var det bara att plocka fram orbitalborrmaskinen och tillverka lite hål i däck. Alla hål är klara och ett rör är på plats. Nu hoppas jag på att det inte blir monsunregn i natt och sen blir det till att populera resterande hål med förlängda hål imorron.