Tvättstugan ”klar”

Tvättstugan har varit i bruk i flera månader men jag har varit dålig på att uppdatera om framgångarna här. Idag tog jag tag i det sista som kan göras innan badrummet byggs klart vilket var att montera en taklampa och bygga en hylla.

Sist jag skrev nåt om tvättstugan var i april 2021 då vi lyfte golvet. Sen dess har det ju hänt en del. Först sattes spont på skrovsidan och golvet isolerades med ett lager glasfiberbelagd stenull och ett lager vanlig stenull i kors.

Sen las golvspånet tillbaks (limmat mot balkarna och skruvat längs kanterna) och en lucka ner till kölsvinet byggdes.

En av matroserna fick slava med att måla väggar.

Det främre skottet, som avgränsar mot förpiken, fick isolering och diverse rör och elslangar drogs.

Lite ytskikt på det så man inte får stenullsdamm i mameluckerna när man ska tvätta.

Och så här ser det ut nu! Frys, tvättmaskin, torktumlare och tvättlinor.

Det som återstår är att koppla in vatten och avlopp (som skall komma från badrummet, i nuläget kommer det från duschkabinen) samt lägga golv men inget av det går att göra innan bygget av badrummet fortskrider. Nån slags förvaring för smutstvätt skall oxå byggas direkt in till vänster under bänken. Å sen lite dörrfoder å golvsocklar och annat krafs. Men nu får det va klart för tillfället och uppmärksamheten kan riktas mot dävertar och badrum!

Kemmpin har kalvat

Svetsfamiljen har stundtals varit stor här på båten men på senare tid har den decimerats. Innan förra veckan fanns bara en (!) fungerande svets på båten och det var ohållbart.

Den gamla trotjänaren Kemppi Kempomat från 2011 finns kvar men får pensioneras. Hen mår hur bra som helst men har med åren blivit stor och otymplig. Det krävs två man och kedjeblock för att flytta runt aset så det är inte så smidigt när man behöver småsvetsa lite på olika ställen.

En romantisk dejt med en grannKemmpi ordnades och resultatet damp ner för några dagar sen:

En liten söt MinarcMig Evo 200 som äter enfas förlöstes. Hen klarar inte lika stora biffar som Kempomaten men det får duga till de småjobb som görs nu. En lika söt gasflaska har också kommit på plats så nu är hela härligheten lagom portabel.

Som synes i bakgrunden har dävertarnas nederdelar kommit på plats. Träkonstruktionen är en fullskalemodell av vad som komma skall som byggdes för att se till att räckvidd och höjd blir bra.

Lager och dyra spånor

Dävertarna skall vara svängbara och behöver således lagras på nåt sätt. I botten ska jag lagra dem med modifierade axeltappar till släpvagnar. Dessa skall svetsas mot relingen och röret som utgör däverten kan då rotera. Sen ska dävertarna stödjas av ett glidlager som sitter svetsat mot räcket.

Här syns axeltapparna klara att svetsas mot reling och rör. Johan på Castor var vänlig nog att låna ut sin svets så jag slapp släpa Kemppin över alla trösklar. Tack!

Till glidlagren blev det till att slöjda till lagerhus själv. Stål är bristvara och dyrt i dessa dagar. Jag fick pynta typ 2000 spänn för ett ämnesrör 122x75x200 och har nu producerat spånor för ca 1000 spänn!

Först svarva sig lite utvändigt.

Sen svarva sig lite invändigt.

Sen pressa i glidlagret (som kallar sig IGUS GSI-5660-48), med dubbdockan.

Voila! Lagerhus med en ytfinhet som passar en gammal ångbogserbåt klara.

Flygande Lill-Erik

Planen var att jag skulle bygga dävertar för att hänga upp Lill-Erik på aktern innan vintern kom. Men på nåt sätt kom vintern innan jag hann med det. Märkligt.

Lill-Erik gnällde om att han var kall om skrovet när han satt fast i 2 cm is här om dan så jag fick pälsa på mig och bryta loss honom. Se körde jag till aktern och byggde en högst till- och bristfällig konstruktion för att lyfta upp honom lagom tills isen hade smält.

Nu fortsätter kampen mot klockan för att få till riktiga dävertar för så där vill jag inte lämna honom när vi ska bort över jul och inte finns på plats för att trösta honom om han skulle ramla ner.

Nåt sånt här är det tänkt att det ska se ut. Mer om dävertprojektet kommer förhoppningsvis snart!

Bastanta bollar

Stabila sfärer. Gigantiska gonader. Kolossala kulor. Stor-Eriks nymålade fribord förtjänade lite nya färgmatchade fantastiska fendrar. Inga billiga julkulor det här men det är han värd!

Och så här ser de ut på plats. Landgången har fått ett räcke och nu får den duga som den är till i vår nån gång när vi utvärderat funktionen och vädret är lite snällare mot svetsaren.

Landgången halvklar

Nu är landgången halvklar.

Först slöjdade jag en plattform av lite stål. 40x40x2 tror jag det är.

Plattformen kan hakas i och låses fast med två maskinfötter som skruvas mot skrovsidan.

Uppifrån däck ser det då ut så här.

Och sen fick jag till en ytterst provisorisk trappa/stege av det virke som fanns hemma.

Nästa steg blir att bygga en prototyptrappa i trä och sen utvärdera funktionen i skiftande vågor och väder innan en riktig byggs i stål.

Landgång i sikte

Sen flytten har vi klivit av och på båten via en flytbrygga och sen en stege som är fäst mot relingen. Helt klart suboptimalt när man ska bära ombord matkassar å barn.

Först var planen att bygga en Häfvarm a la Squvalp-lösning med en flytponton vid den befintliga öppningen i relingen. Dock skulle det bli ett jävla åbäke att bygga och sen kom jag på att landgången skulle krocka med förtöjningslinan så den iden fick skrotas.

Istället blir det till att ta upp en port i fören och bygga en liten avtagbar plattform utanför som landgången kan ansluta till:

Efter mycket mätande och funderande samt lite strul med att få tag på stål och veva igång svetsen började det hända nåt. Först svetsade jag fast förstyvningar på dörren och bredvid med förhoppningen att det inte skulle slå sig så mycket när man kapar.

Sen lite gångjärn ihopknåpade av passkruvar och stoppringar:

Efter lite nötande med 1 mm-skiva i vinkelslipen smällde det till.

Som synes möter dörrens ovankant i öppet läge relingen perfekt på nån millimeter! Men som inte synes på bild så slog sig hela relingen akter om dörren utåt ca 1-2 cm i ovankant så dörren passar inte i stängt läge…

Landgången har högsta prio så att ingen trillar i å fryser ihjäl så dörren får vara sned så länge. Planen är att i framtiden kapa bort förstyvningarna på dörren och sen massera plåten med ljusbåge och slägga tills den antar proper hållning.

Nya vyer

En solig höstdag var det dags för Stor-Erik att få lite vatten skvalande under kölen. Denna gång blev resan inte så lång då vi bara skulle runt hörnet för att ligga på boj istället.

Nu ligger vi med Castor till babord och snart skall Ettrick och Grogg ta plats till styrbord.

Ankarsup med nya grannarna och hamnkapten ordnades kvickt. Skål!

Måla färdigt

Vi har fått efterlängtad hjälp av en John och hans Astra som ska bygga lite med oss på båten framöver. Första uppgift: Måla klart friborden.

Efter tvätt och lite slipande la han på ett lager grundfärg:

På kvällskvisten blev allt grundmålat. Nu är det bara att vänta ut vädergudarna så att John kan lägga två lager blått också.