Jag, Anna och Nils möttes upp kl 9 på Norr Mälarstrand och hoppade på Fritz. Skepparen Roffe hade med sig en maskinist/sällskap så vi var totalt fem som kastade loss och begav oss ut mot Kummelnäs.

Vädret var perfekt och allt gick enligt plan ända tills Roffe drog ner på gasen när vi närmade oss varvet och motorn – en Bolinders tändkulemotor från 1952 – dog. Gubbarna försvann ner i maskinrummet och kvar på däck blev tre nervösa “ungdomar” som tittade på medan båten sakta drev in mot land. Som tur var lyckades de få igång maskin och lyckades genom att handpumpa soppan hålla den igång ända fram till kaj.

Vä framme flög motordelar upp ur maskinrummet och reparationsarbetet började. Ett varv är trots allt ett idealt ställe att få motorhaveri på så Roffe lyckades med hjälp av verkstan laga mojängen.

Mange mötte upp oss på varvet och senare anslöt mina päron, Henke och Vincent. Det var tur att vi var ett gäng när vi för hand drog ut Stor-Erik en båtlängd för att kunna lägga Fritz långskepps och surra fast honom. Päronen stannade kvar på land och vinkade av medan vi andra tuffade ut mot fjärden.

Resten av resan hem avlöste smärtfritt om än lite långsamt p.g.a. motvinden. Som tur var hade vi strålande väder och pilsner ombord så det var bara att njuta av resan.

Efter slussning i hammarbyslussen så rundade vi långholmen och la oss långskepps med Mormor vid slipens inlopp på Mälarvarvet. Annas syster Ida och hennes snubbe Rasmus mötte upp oss på bryggan. När vi hade surrat fast och fendrat av ordentligt så poppade vi skumpan och firade!

Här har ni en hög med lagom osorterade bilder över spektaklet:

Jag städade undan byggpåsarna som glödskalet kom i här om dan och då passade jag på att skriva ner vikten som var noterad på varje säck:

1378 + 2235 + 2192 + 2088 + 1845 + 1265 + 2003 + 1586 + 2201 + 1854 + 1552 = 20199 kg. Med tanke på att vi fick med oss några kilo hem i skorna så kan vi runda av det till 20150 kg kanske.

Det blir till att göra ett krängningsprov nu i vår och se vad man har för rätande moment. Verkligheten är trots allt viktigare än att det ser bra ut i nån datormodell.

Anna var med ute idag å fixade lite. Vi började med att lägga igen hålet i däcket efter glödskalsiläggningen.

Så här såg ballasten ut efter att Vincent å Langen hjälpt mig skyffla ut allt.

Sen jämnade vi till det lite och drog över presseningen så att glödskalet är inkapslat. Nu är det bara lite dammsugning kvar sen är ballasthistorien över för den här gången…

William på http://www.sjoholmsmarin.se/ hjälper mig att plasta glasfiberpaneler till styrhytten. Totalt 38 paneler ska det bli så att det räcker till utsidan, insidan och de tre dörrarna som ska in i hytten.

Brännström hade en för stor radar till sin bogserbåt Pelle så jag fick överta den. Kanske inte nåt som är jätteprioriterat i dagsläget men det skadar inte att samla på sig saker man behöver senare…

Vincent och Langen hjälpte mig att få ner de sista tio tonnen ballast. Det gick ganska mycket snabbare när man var tre… Nu ska det bara kompakteras lite och sen måste det städas av en del eftersom det har hamnat glödskal lite överallt. Annars är ballasten klar för tillfället även om det kanske ska i mer sen i framtiden.

Så här ligger han nu. Det blir till att bygga färdigt all inredning och tankar etc för att sen justera in trimmet så man får den vattenlinje man vill ha.

Jag har fått 20 ton glödskal från SSAB/Merox förpackade i storsäckar. Några säckar lyftes på fördäck och jag har börjat skyffla ner dem i kistorna.

Jag har skurit ett (litet) hål i däcket och monterat ett vanligt avloppsrör som man häller ner glödskalet i.

När man öser det ganska rakt ner så går det bra, men när man har flackare lutning på röret för att få glödskalen i den bortre änden av kistorna så rinner det inte på så bra. Då får man ta fram sin McGyvergen och tillverka en ghettovibrator:

Så åker glödskalet ner i kistorna:

I nuläget har jag skottat ner ungefär 10 ton på tre halvdagar och det är bra träningspass. Man får träningsvärk i bålmuskler som man inte trodde fanns…

Tyvärr har säckarna stått utomhus hos SSAB och då har det regnat i dom. Den översta tredjedelen är torr och går hur lätt som helst att skotta ner, mittersta tredjedelen är blöt och kräver betydligt mycket mer jobb för att få ner i röret och den understa tredjedelen är en solid järnkaka. Inte riktigt enligt plan och har inneburit jävligt mycket merarbete. Nu står kakorna från 6 säckar och torkar innan jag kan få ner dem. De väger ju såklart fortfarande några hundra kilo så jag kan inte flytta dem heller… Sen är det 5 fulla säckar kvar på kajen som ska lyftas på. Tur att det är strålande väder i alla fall så man håller moralen uppe när man står å skottar.

Jag kom på att jag gjorde en ritning på fönstermonteringen förut. Kan ju lika gärna slänga upp den oxå:

Det har varit lite tunt med uppdatering på senaste. Det har väl kanske inte hänt så jättemycket spektakulära saker heller…

Jag har i alla fall börjat limma in rutorna. Det är ett antal produkter involverade i limningen: rutorna tejpast fast med butyltejp, fogas på insidan med PU-fog, bottnas på utsidan med en bottningslist och tätas sedan utvändigt med silikon.

Balkongen är stor nog för att jag ska kunna köra tre fönster åt gången. Det tar nån timma att tejpa in och foga rutorna på insidan sen får de härda och nästa dag kan jag foga utsidan.

Styrbord sida klar!

Jag snackade med Merox idag och det verkar som att de faktiskt råkar ha glödskal packat i BIGBAG-säckar i borlänge. Det passar ju perfekt och är såklart betydligt enklare att få ombord än lösvikt. Bara att lyfta på med kranen. Nu liggar Stor-Erik tyvärr inte inom räckhåll för kranen, men det går ju att ordna.

Masscentrum verkar hamna ungefär där den röda bollen är. Sen ska det ju inte lite mer inredning men även mer skrot under vattenlinjen i form av värmesystem, fler tankar, ballast för trim etc.

För att se till att ha rätt mängd ballast skulle jag behöva göra stabilitetsberäkningar. För att göra det så måste jag, förutom att ha skrovets form, veta var masscentrum ligger. Nu håller jag på att cadda upp mer eller mindre hela båten med korrekt densitet på alla delar för att få ut masscentrum.

Varenda skruv kommer ju inte med men alla stora saker som motor, ballast, tankar, skrov, tak, skorsten etc blir ju korrekt beräknade. Sen får jag räkna ut en schablonvikt för inredning och uppskatta vad som kommer hamna var.

Efter mycket underarbete var det tillslut dags för målning av kölsvinet. Inte helt optimal temperatur för att måla men med en byggfläkt på 9 kW så gick det skapligt.

Igår snidade jag ihop en liten kista av tryckat virke. Planen är att bygga en till likadan på motsatt sida och fylla dem båda med ballast. På så sätt ligger ingenting mot skrovet och man kommer åt att inspektera under/bakom kistorna.

Fyller man kistorna med glödskal blir det ca ca 24 ton och det kanske räcker. Det finns andra ställen där man senare kan lägga stål för att ändra trimmet.

Sven och Anna snickrade ihop en landgång av högsta kvalitet förrförra helgen. Det kan va skönt att slippa trilla i plurret när man ska konka ombord skrot. Nu är det iof fruset men det är skönt att slippa trilla i isen oxå.

Jag kan lika gärna slänga upp de ritningar jag har i dagsläget.

Orginalritning?

Stabilitetsberäkningar gjorda på ett systerfartyg.

Uppmätning gjord 1998. Denna får jag inte att stämma med varken min fotoscanning eller orginalritningen.

Passningen av mitt caddade skrov och 3D-scanningen av båtens insida.

Linjeplan från DelftShip med deplacement ca 170 ton (djupgående 2,6 m).

Sitter och fnular lite mer på skrovformen och deplacementet för att luska ut hur mycket ballast jag vill ha in. I bilden nedan har jag försökt uppskatta dagens vattenlinje på modellen genom att luta upp den och jämföra med ett foto på Stor-Erik på slipen.

Skrovet med lutande vattenlinje deplacerar 130 ton i cadden och det med vattenlinjen som den (ungefär) ska vara enligt ritning deplacerar ca 170 ton. Höjer man vattenlinjen 10 cm så blir det 180 ton.

130 ton idag, 25 ton ballast,10 ton fulla tankar och 15 ton inredning och prylar blir 175 ton. Eller ska man ha mer ballast? Får luska vidare lite innan jag slänger i skrot…

Det är ganska kallt just nu så jag har begränsad möjlighet att göra nåt vettigt på båten. För att jag ska kunna måla inne vill jag i alla fall ha över -5 grader så att jag kan få upp temperaturen inne med byggfläkten.

Så det blir till att pula lite hemma istället. Sitter och försöker få till ritningar på båten för att kunna göra stabilitetsberäkningar och därmed avgöra hur mycket ballast jag behöver. De olika ritningarna jag har och skanningen jag har gjort stämmer ju inte helt överens så det gäller att uppskatta vad som är närmast verkligheten. Det känns som att jag börjar närma mig något i alla fall…

Sitter i Delftship å ritar. Det var länge sen jag använde programmet så det tar ett tag innan allt kommer tillbaka.

Resultatet ser ut nåt sånt här i dagsläget:

Medan Henke tog en avslappnande ångbastu i salongen (bild ovan) snickrade jag på en balkong.

Har man skarp blick tittar man till höger i bild istället för på den öldrickande slusken till vänster (bildkomposition FTW). Där hänger balkongen monterad och klar! Det är såklart en arbetsplatform för att kunna montera fönstrena på huvuddäck. Jag tog i med en rejäl sarg runt hela så ska man förhoppningsvis slippa att tappa saker eller sig själv i vattnet.

Efter ett för långt uppehåll tändes ljusbågen igen. Henke är med och hjälper mig ordna rummet där ballasten ska in. Regelverket helsvetsades där det bara var punktat och så la vi i några meter där det saknades vid skotten. Planen är att få ner 50 ton ballast nån gång de närmaste månaderna så att skorven inte riskerar att välta.

Jag la upp en animation av den stora salongen under däck:

Den är i direkt anslutning till förpiken och tanken är att ballasten ska ligga i huvudsak i detta rum under durken. Eftersom båten nästan håller på att välta så är det ganska angeläget att få in ballasten så jag ska göra ett ryck i det här rummet nu i januari.

Just nu håller jag på att prata med Introteknik om att använda deras färgsystem Isotrol och jag tänkte göra ett prov med systemet i detta rum. Jag har köpt en färgspruta vilket är ett måste vid ett sånt här projekt. Wagner Project Pro 119. Inte den vassaste maskinen på marknaden men jag hoppas att den ska duga…

Jag provmonterade generatorn idag och att få ner den till maskinrummet var en pers. Den väger mer än ett mjölkpaket i alla fall.

Nintendogubbarna har även fått sällskap av årstidens favoritfigur: