Jag fick ett mail för ett tag sen av en Tobbe som är släkt med Stor-Erik. Kul att få lite veta lite mer om fartygets historia!

Här har ni berättelsen om hur Stor-Erik fick sitt namn:

Det va sjukt kul att se att denna båt fortfarande är vid liv! Båten är uppkallad efter min farfars farfars farfars farfar Erik Nilsson (1711-1790) som bodde i byn Västanå, Liden. Han kallades för “Stor-Erik” för att han var en stor och ansedd man i bygden med egen bänk i kyrkan. Han var även stor och stark. T ex så hade Stor-Erik ingen häst – det tyckte han va oekonomiskt. Så när han plöjde sina åkrar så tog han helt enkelt en stock som han drog själv. När han skulle handla i Sundsvall så gick han dom ca 5 milen till fots och bar sedan allting hem i sin rygga. Det finns en berättelse om att han en gång köpte 100 kg salt som han bar hem på detta sätt.

Träpatronerna Olof Sillerström (1843-1904) och Per Unandersson (1854-1943) vid Johannesviks AB sågverk på Alnö utanför Sundsvall skulle köpa in en bogserbåt som skulle dra timmer från skiljestället men även från Finland dit man utökat affärerna. Det krävdes en stor och stark båt för detta – och som namn så valde dom Stor-Erik efter deras anfader.

Ha det gott! Å hälsa Stor-Erik!

Bästa hälsningar

/Tobbe Jonsson
Kista

Idag när jag stod och snickrade på garderoberna tyckte jag mig höra ett porlande ljud över radions sorl. Står duschen och droppar? Jag stängde av radion och kunde lokalisera plasket till kölsvinet strax akter om skottet mellan förpik och salong.

Det var skottgenomföringen för slangen som går från vattentankarna och bak till pumpen som är i maskinrummet som läckte. Alltså någon kubik färskvatten eller två eller tre i kölsvinet. Så det blev till att konka runt lite länspumpar och laga kopplingar istället för att bygga garderober idag.

Tur att bottnarna i garderoberna är löstagbara. Här ser man lite plask nere bland vattentankarna.

Men nu är kölsvinet lite renare i alla fall!

Efter en kortare teknisk paus på Iberiska halvön är arbetet på Stor-Erik igång igen.

Medan vi var borta har Micke legat i och målat akterdäcket ljusgrått och fint. Passar perfekt nu när det är 30 grader och strålande sol!

Aktre skottet har även fått lite färg och dörrinstallationen är klar. 

Inne i nedgångskappen har luckan från Visborg oxå hittat till sin plats efter några års mognande på akterdäck. Nu är det ubåtsdörr in till kappen och sen ubåtslucka ner till maskin så det lär inte komma in en droppe vatten även om man kör en eskimåsväng med skutan. 

Den gamla fina luckan som satt där innan ser ut så här. Ca 90x 70 cm yttermått. Är det någon som vill ha den? Det bär mig emot att slänga den på skroten när den skulle kunna pryda en fin gammal båt. Bortskänkes mot att jag även får bjuda på kaffe om nån hämtar den.

Ekerö rederi gled förbi i kanalen med sin kranpråm för att påla lite i Pålsundet. Vi vinkade in dem och de hjälpte till att lyfta av allt tungt skrot från akterdäck.

Kranen var tillräckligt stor för att lyfta allt rakt över båten och ställa ner på kajen. Trevliga och duktiga gossar!

Så nu står ett roder och en gammal dieseltank på kajen. Om någon vill köpa ett rostfritt roder på 1×2 meter inklusive hjärtstock och lagring så är det bara att höra av sig. Eller en tank på ~600 liter. 

Så här rent har det aldrig varit på akterdäck. Nu ska det smaskas på lite färg så vi får en trevlig uteplats till sommaren!

Vi tänkte i vintras att vi skulle vara klara med sovrum, tvättstuga, badrum och däcken till sommaren. Så blev det inte. Men för att i alla fall kunna njuta av sommaren utomhus lägger vi nu om fokus och lägger lite krut på utomhusmiljön.

Akterdäcket har varit fullt med skrot sen flera år. En del ska slängas, en del ska säljas och en del ska monteras nånstans på båten. Vi börjar med att slänga saker och montera dörren och luckan till maskinrummet.

Anna röjer bråte och Micke mäter ur var maskinrumsdörren ska sitta.

Lite vinkelkapande och svetsande senare sitter dörren på sin plats. Dock var skottet allt annat än plant så det behövde tuktas rejält med stålbalk och tvingar. Nu vet det sin plats.

Arbetet i förpiken fortskrider. Tak och väggar är spacklade och målade och nästa anhalt är golvet. Dock hittade vi lite otäckheter när vi meckade lite i skarven mellan golv och vägg.

Vatten i isoleringen! Inte bra. Det tog ett tag att lyckas lokalisera läckan. Först tog vi bort så mycket isolering som man kom åt underifrån. Men det var blött högre upp. Sen kapade vi bort lite pärlspont för att kunna inspektera lite. Vattnet kom fortfarande uppifrån. Ovanför vattenlinjen alltså. Men vi hade ner isoleringen i taket för några veckor sedan och där var det torrt. Det verkade läcka mitt på en plåt vilket inte är så sannolikt.

Efter diverse inspekterande av nitskarvar och huvudkliande hittade vi till slut den misstänkte boven i dramat. Precis ovanför däck vid relingen fanns ett hål i spantet där det antagligen en gång suttiten nit. Det gör det inte längre och när det ligger snö där som smälter så rinner det in vatten bakom spantet och det rinner sen ner och sprids ut horisontellt via en nitväxling. 

Nu är hålet igensvetsat och tätt som ett troll. Isoleringen får torka ut lite innan vi smackar tillbaks pärlsponten.

Det har varit ont om uppdateringar från min sida men det har inte stått still i verkstan. Dock har det varit mycket underarbete i form av isolering och reglande etc som inte är så spännande att visa.

Men igår hände det grejjer! Pärlspont åkte upp på väggarna i förpiken.

Den ”lätta” biten med dubbelkrökta ytor på väggarna är klar och nu återstår pysslet mellan ventilerna. Snart blir det ett rum av det här.